
Sara syr med kärlek till barnen som behöver det mest
I Facebookgruppen “Vi som syr och skänker till Giving People” händer något väldigt fint. När ett barn behöver kläder och behovet kan mötas med hemsydda plagg kliver frivilliga sömnadsvolontärer in. Snabbt, generöst och med hjärtat först.
Sara är en av dem.
Hon syr med tempo, eftertanke och ser sin hobby som ett sätt att låta omtanke vandra vidare från hennes händer till ett barn som behöver det. Uppdragen brukar försvinna fort. Väldigt fort. Arbetssättet är enkelt, smidigt och präglat av respekt, både för mottagarna och för varandras tid. Sara berättar:
“Gruppen är fantastisk. Giving People lägger upp ärende där hemsydda plagg kan passa och i vår grupp anmäler man sig när man kan och vill. Ärendena blir snabbt tagna, så det gäller att hänga med i flödet. Ibland pratar vi ihop oss om vi misstänker att flera syr till samma barn, så att vi kan samordna vad vi gör.”
Gemenskapen i gruppen är stark, men minst lika viktigt är att ingen pressas. Här får engagemanget gå i takt med livet. Man gör det man kan, när man kan och när andra saker i livet kommer emellan finns det ändå sätt att bidra. Sara säger:
“Ibland är man mer passiv under en period, men då kanske man istället hjälper till genom att betala frakten.”
Sara är 40 år och arbetar inom vården. När hon slutade sticka på grund av en skada blev symaskinen nästa steg. Allt började ganska praktiskt berättar hon:
“Jag började sy när jag skaffade hund som behövde värmande plagg. Efter ett försiktigt trevande med hundplagg vågade jag ganska snabbt börja sy barnkläder och till slut även kläder till mig själv.”
Sara säger att tiden det tar att sy varierar och inför varje ärende arbetar hon nästan som med en liten kollektion:
“En enkel byxa kan vara klar på 30 minuter, men en heldress med dragkedja kan ta flera timmar. Jag plockar alltid ihop tyger som passar barnet och som fungerar ihop, så att plaggen går att kombinera fritt. Ofta lägger jag till några enklare plagg som jag köpt på rea eller har hemma. Jag brukar ha som minimum att det ska bli åtminstone tre set, ofta blir det fler.”
Hon berättar att när hon syr till ett barn hon inte känner börjar allt med kontakt:
“Jag hör alltid av mig till föräldern och frågar om önskemål kring plagg, färger eller mönster. Jag vill att föräldrarna ska känna att det här är gjort med kärlek och omtanke. Det är något särskilt med att ge bort något man lagt mycket av sig själv i. Det känns fantastiskt att ha en hobby som ger mig glädje i stunden och som sedan kan glädja någon annan.”
Mycket av drivkraften ligger i att gruppen tillåter livet att vara just liv och tryggheten i att någon annan alltid kan ta vid finns där. Sara berättar att ärendena också blir en vänlig knuff:
“Det är helt okej att engagemanget går upp och ner över åren. Man vet att ärendena tas om hand, även när man själv inte kan. Det är också ett sätt att tvinga mig själv att prioritera något jag mår bra av, även när jag tycker att tiden inte räcker.”
I sitt arbete möter Sara människor i många olika livssituationer och hon ser behoven på nära håll. Till den som är nyfiken på att hjälpa till genom att börja sy har hon ett tydligt råd:
“Gör det. Börja med ett enstaka ärende och känn efter. Att veta att man har hjälpt ett barn att få något helt nytt och unikt är underbart. Varje glatt tack-sms värmer enormt. Den känslan bär jag med mig till nästa ärende. Ofta känner man tacksamheten redan vid första kontakten. Alla barn förtjänar kläder som passar och håller dem varma och alla kan vi behöva hjälp ibland.”








