“Jag skulle helst vilja hitta vänner som också är intresserade av historia – särskilt krigshistoria och gamla slag. Det är kul att kunna prata om sånt med någon som också tycker det är spännande, och spel. Jag gillar att spela krigsspel och att spela basket.”

Leo är en 15-årig pojke i Bräcke kommun mellan Sundsvall och Östersund. Enligt mamma Nathalie är Leo världens snällaste person med ett hjärta av guld. “Han är mjuk och snäll och vill alla väl. Han är tyvärr väldigt ensam och skulle behöva trygga vänner som är likasinnade. Leo är en väldigt lojal och pålitlig människa och vill ha en vän som också går att lita på. Han söker en vän som skulle vilja spela, hänga, gå på bio, spela basket – göra vanliga tonårsgrejer.”

För att beskriva vad han själv önskade i en vän säger Leo såhär: “En bra vän för mig är snäll, lojal och intresserad av samma saker som jag. Någon som inte dömer utan som lyssnar, och som man kan skratta med men också vara tyst tillsammans med.”

Leo älskar att spela krigsspel och har ett stort intresse för krigshistoria och världspolitiken. “Det är fascinerande att se hur världen har förändrats genom tiderna. Jag tycker det är intressant att förstå varför saker hände, hur människor tänkte och hur små beslut kunde påverka så mycket.”

En sport han spelade förr är basket, men han saknar vänner att göra det med. Leo har ett stort musikintresse och gillar fransk hiphop och synthmusik. “Inom fransk hiphop gillar jag artister som PNL, Nekfeu och Lomepal. De har riktigt bra texter och coola beats. Inom synthmusik tycker jag Kavinsky och Carpenter Brut är grymma – det låter som en blandning mellan framtid och 80-tal.”

Förutom historia och musik så är även kärleken till djur stor. Han älskar djur och har en hund och tre katter. “När jag är med dem känner jag mig lugn och glad inombords. Det känns som att tankarna stannar upp en stund, och jag kan bara vara. Det är som en paus från allt jobbigt.”

Leo har autism och lindrig funktionsnedsättning, något som han är högfungerande i men som ändå har hindrat honom från att få vänner i sin egen ålder. Det är till exempel i stora folksamlingar som osäkerheten kommer fram. Viktigast är att Leos hjärta är stort.

Till någon som inte har en vän vill Leo säga: “Du är inte ensam – det finns fler som känner som du. Ge inte upp, för rätt vän kan dyka upp när du minst anar det. Våga vara dig själv, för det är då de bästa vännerna hittar dig.”

Mammas upplevelse av att Leo sökt vän är också positivt: “Vi har fått en så fin respons, och det värmer hjärtat enormt att se hur många godhjärtade människor som finns där ute – människor som också längtar efter gemenskap och som, precis som vi, vill öppna sina liv för nya relationer. Det är lätt att känna sig ensam i dagens samhälle, men tack vare er har vi fått uppleva att vi aldrig är ensamma i den känslan.

För oss har detta inte bara handlat om att hitta nya kontakter, utan om att känna hopp, glädje och gemenskap. Ni har skapat en bro mellan människor som annars kanske aldrig hade mötts, och det är något oerhört värdefullt.”

Eftersom Leo inte ville vara själv så sökte han vänner via Giving People och nu har han fått kontakt med flera nya bekantskaper. Kanske ska du också söka vänner via oss? Då fyller du i en ansökan på vår hemsida: https://givingpeople.se/sok-en-van/

I Kristianstad hjälpte vi två barn som sökte vänner. Barnet Otto 7 år som gillar Roblox, har ett “fett lekrum” och är väldigt framåt socialt. Otto önskade en vän som ville leka i hans rum. Ottos syster Elsa är 13 år, älskar K-pop, smink och att gå på stan. Elsa önskade vänner som gillade att göra detsamma.

Vi intervjuade mamma Karin som berättade hur det är för barnen att leva i social utsatthet. Det hade precis varit midsommar och Karin berättar om helgen: “Det har varit lite ensamt, men ändå okej – tacksam för att vi har varandra. Min andra dotter som är 18 år och hennes pojkvän har varit hemma.”

Just ensamt var det för hela familjen. Både Otto och Elsa ville helst ha vänner i Kristianstad där de bor. Elsa kunde tänka sig någon längre bort men ville ändå kunna mötas och gå på stan. De ville ha vänner i samma ålder och med liknande intressen. “För att slippa vara ensamma, för att ha roligt och hitta på saker.”

Ett favoritminne från förra sommaren var då familjen var på Tivoli på Bakken i Klampenborg, Danmark. Där firades Elsas födelsedag med karuseller i massor.

Barnens stora passioner är K-pop och Öresundståg

Mamma Karin nämnde snabbt att Otto är ett riktigt energiknippe. “Han är framåt, går gärna fram och börjar prata med folk. Väldigt aktiv och busig, gillar att vara utomhus. Springa och hoppa. Han är alltid glad, social och pratglad.”

Ett av Elsas största intressen är K-pop, där favoriterna är det sydkorenska bandet Blackpink som hon sjunger och dansar med till. Mamman går så ofta hon har råd med Elsa till sångpedagog, något hon kämpar med för att Elsa ska få göra det hon brinner för. “Sångpedagog är jättedyrt, jag försöker ansöka om fond för att satsa på det mer. Det är inte omöjligt, man ska följa sina drömmar.” Karin berättar att dottern är tillbakadragen och iakttar människor hellre än att ta kontakt. “Men hon kan verkligen rappa, hon är grym på det.”

Istället för musiken som systern har passion för är Ottos största passion tåg med Öresundståg som favorit. “Sonen pratar hela tiden om att åka.” berättar mamma Karin. “Han tycker det går så snabbt. Att de ser coola ut. Nära oss finns bara pågatåg.

Han har ett fett lekrum – varje pojkes dröm. Men Otto saknar och längtar så mycket efter en bästis, någon att leka på rummet med. Hoppa, leka och skratta. Det är en väldigt stor längtan.”

Att inte haft några vänner alls gör Otto ledsen. På förskolan hade Otto massor med vänner, men de försvann eftersom han nu går på specialskola där barnen med sina olika utmaningar inte har tid med vänner.

Stor längtan efter att få vänner

Det fanns en otrolig längtan från båda barnen att ha vänner, Otto att ha någon att leka med och Elsa att ha någon att gå på stan med. “För henne att få gå på stan och shoppa, snacka om smink, hår och kläder. En bästis som är trygg, lojal och snäll. Någon som inte sårar är det viktigaste för Elsa. Den som får henne som vän får en vän för livet.”

Mamma Karins varmhjärtade attityd smittar av sig på barnen. “Barnen är värda allt, men min sjukdom gör mig väldigt trött. Jag får alltid sätta på ett stort smajl. Jag har också haft en tuff uppväxt så jag är härdad, men vill verkligen lära mina barn att alltid vara snälla. Du vet aldrig vad andra gått igenom.

Alla har ett värde, oavsett om du är hemlös eller missbrukare. Jätterik eller inte – alla har vi ett hjärta som slår. Allt handlar om hur man är som människa och vad man har i sitt hjärta. Man är sin personlighet.”

Varför vill ingen vara min vän?

Ibland har Otto undrat varför ingen vill leka med honom. Och vad svarar man som förälder på frågan ‘Varför vill ingen vara min vän?’.

“En gång började Otto bråka och var arg när han kom fram till mig. Han sa `Det är tråkigt, jag vill bara ha en vän att leka med.´ Han var så arg och frustrerad. Det händer att föräldrar till barn som Otto tycker om kommer fram och lyfter bort sitt barn och går iväg. Han blir helt otröstlig hela dagen.”

Även systerns ensamhet har orsakat smärta. Det har blivit mycket frånvaro från skolan med ångest och depressioner. “Hon har mått jättedåligt. Blivit mobbad och har haft många möten med lärarna, hon måste ju till skolan, det är ju skolplikt. Elsa har haft det väldigt tufft.”

Tillsammans hittade vi potentiella vänner till barnen!

Våra följare är fantastiska och reagerade blixtsnabbt. Syskonen fick lekdejt redan samma vecka som vänannonsen publicerades och mamman tackar av hela sitt hjärta i ett tackbrev:

“Hej! Vill tacka alla som varit med och medverkat och hjälpt till att leta vänner för mina barn! Många har hört av sig vilket är väldigt positivt, nu på lördag så ska bägge syskonen träffa andra i deras ålder på lekdejt, det ska bli kul och spännande för dem och äventyrligt. Kanske är de vänner för livet, annars blir det ett minne för livet. Med vänlig hälsning en mycket glad Mamma.”

Vi fick ett mail från en mamma som ville berätta hur det är att leva i fattigdom. Lyssna gärna till hennes ord.

“Jag är en ensamstående mamma med 5 barn i åldrarna 2 – 13 år. I stort sett hela barnens uppväxt har det varit svårt att få pengarna att gå ihop, trots att jag jobbar heltid. Fokus är att ge barnen vad de behöver och det resulterar i att man inte har någon egentid alls. Jag har dessutom blivit sviken på vägen och det gör att jag har svårt att lita på människor. 

Jag försöker jobba så mycket jag kan men har löneutmätning så allt extra dras av kronofogden. Efter att ha ansökt om skuldsanering hoppas jag kunna unna barnen något, men väntan är lång på svar. Inte ens en mamma kan trolla.”

Hur tror du att det påverkar barnen att ni inte kan unna er något på sommarlovet?
“Det är klart att det påverkar dom men mina barn är väldigt förstående. De brukar nöja sig med några soliga dagar vid havet. Barnen känner sig självklart inte tillräckliga ibland, men jag som mamma försöker prioritera att mina barn har det bra. Men de mår dåligt efter sommarlovet när alla deras vänner berättar vad de har gjort.”

Finns det något du skulle vilja förmedla till givare?
“Många givare är stjärnor och väldigt förstående. Alla typer av hjälp ger hopp.
Jag brukar fråga efter Eldorado produkter för att det ska räcka längre. En flaska med 300 kronors schampo eller duschkräm är inte något som en barnfamilj önskar, även om det såklart är tanken som räknas.”

Tack ensamstående mamma för att du delar dessa kloka ord med oss. Vi är glada att vi får hjälpa dig och din familj!

Ludwig är 14 år, älskar tacos och har en storebror. När vi frågar Ludwig vad som är det bästa med att ha syskon så skojar han:

“Att ha någon att bråka med ha ha ha… Skoja! Det bästa med att ha en bror är att man aldrig är ensam, man har alltid en vän. Utan skulle det kännas väldigt tomt. Speciellt om man inte har kompisar att vara med.”

Ludwig berättar att det är jobbigt att komma tillbaka till skolan och vännerna efter ledigheten utan att ha fått göra något och att ha varit hungrig.

“Jag blir ledsen när det har varit lov från skolan och barnen berättar allt roligt de har gjort under loven eller att de har varit på semester. Vi gör nästan aldrig något kul för vi har inte råd med någonting. Sen är det jättejobbigt att vara hungrig men jag vill inte göra mamma ledsen och säga att jag är hungrig hela tiden.”

Maria som är mamma till Ludwig berättar hur vardagen ser ut och vad hjälpen från Giving People och givare gör: “Det är otroligt kämpigt med låg inkomst att få allt att gå ihop. Speciellt under loven då mat går åt extra. Mår ofta dåligt över att inte kunna ge barnen det de behöver eller vill ha. I många krissituationer har ni hjälpt oss och gett det lilla extra glädje i vår vardag vilket ger mig mer hopp och styrka att orka fortsätta kämpa hur svårt och dystert det än är.”

Tack Ludwig för allt du berättade för oss. Lyckos din storebror och mamma som har en så rolig och klok bror och son!

Annika är mamma i en av familjerna som får hjälp via oss. I en intervju delar hon med sig hur det påverkar familjen att aldrig ha pengar så det räcker och skillnaden det gör för familjen när givare stöttar dem via Giving People.

Hur länge har din familj levt i ekonomisk utsatthet och hur påverkar det dig?
“Sedan mannen blev arbetslös. Han har varit det sedan 2007. Själv är jag sjukpensionär. Jag tänker hela tiden på vår ekonomi, hur det kommer att gå. Kan ligga vaken på nätterna, vara orolig, tänka på allt som ska betalas. Hyran ska chockhöjas så just nu är jag orolig för framtiden. Då jag lever med psoriasisartrit så blir den mycket värre vid oro.”

Barnen påverkas genom att de inte får det som andra barn får. “Barnen har i alla år önskat barnkalas på lekland men vi har inte råd. Det har påverkat barnen genom att de får ärva skor, kläder. Vi köper inte så ofta nya kläder utan har fått en del genom Giving People.”

När Annikas familj får hjälp från givare via Giving People kan hon känna lite framtidstro. “När barnen fyllt år och det varit jul har vi fått hjälp med presenter, skor och kläder. En givare minns jag så väl – hon skickade dotterns första mobiltelefon med eget telefonnummer. Dottern var jätteglad.”

Hur kan andra vuxna hjälpa barnfamiljer som har det tufft?
“Har du pengar så det räcker till köp då gärna ett presentkort och ge någon familj. Det betyder mycket.”

Tack Annika för att du tog dig tid att dela hur din familj har det. Vi är så tacksamma för förtroendet att få hjälpa er!

Med tårar i ögonen berättar en sökande om hur det är att vara mamma och samtidigt leva i fattigdom i Sverige.

“Jag och barnen har kämpat i nästa 13 år. Jag blev påkörd på väg till jobbet och fick en svår whiplash-skada. Då började vårt liv att förändras helt, lever med daglig smärta, ångest, stress och väldigt dålig ekonomi. Att leva med låg inkomsten äter upp oss. Vi kämpar varje månad, vi klarar oss knappt, fokus är att ha mat på bordet så att barnen är mätta. Det händer att vi inte har 20 kr för att köpa bröd.

Kämpar varje månad men utan resultat och det är bara att acceptera. Acceptera är svårt när man har barn, klarar egentligen inte av att kämpa hela tiden då jag inte har kraft men jag måste kämpa och leva för barnens skull.
Att som mamma leva i utsatthet påverkar min hälsa både psykiskt och fysisk, kan inte sova på nätterna, känner att jag är dålig mamma att jag inte kan köpa till barnen det som de behöver, till exempel att ha mat på bordet eller en jacka när det är vinter, så att de inte behöver frysa.

Ofta gråter jag i smyg.

Jag ser tyvärr inget hopp i framtiden för oss, det är bara mörker. Vi kommer leva så här tills barnen bli stora och kan börja arbete och få en egen inkomst. Jag önskar att jag inte varit med om denna olycka, då hade vi levt som andra, gjort resor, aktiviteter och levt ett normalt liv utan att kämpa.
Tacksam att Giving People och givarna finns. Ni gör så att inget barn behöver gå hungrig eller att barn behöver frysa. Givarna är änglar för vi får ett varmt bemötande och en kram full med kärlek.

Minnet att förra året få se sina barn att öppna presenter till jul, det är lycka att se glädje över att dom fick precis vad de önskade att få. En känsla jag inte kan beskriva.”

I ung ålder och med en ettårig dotter, fick Susanne diagnosen MS. Susanne är en av våra modiga sökande som nu bjuder in oss till att ta del av hur familjens vardag sett ut sedan dess.

“Där och då började bristen på allt som andra har. Vi flyttade till en mindre ort som är väldigt ekonomiskt stark ifråga om bästa cykeln, kläder, resor och så vidare. Jag kämpade med att ha hela och rena kläder samt mat på bordet. Känslan av att inte kunna ge allt som andra föräldrar ger är tuff, jäkligt tuff, men med åren har jag landat i ordet acceptans och det har gjort att livet blir så mycket vackrare.”

Något som också gör livet vackrare är allt stöd från givare som Susannes familj får. “Det är så ett kylskåp kan se ut, det är så en garderob kan se ut – wow. Hade ingen aning, det var så länge sedan jag levde som alla andra. Det var och är en saga att få hjälp av er och alla givare. Var gång jag får hjälp så skäms jag ändå för jag får så mycket av allt!”

Livet har tuffat på och Susanne har fått en dotter till, båda barnen har fått växa upp med en förälder som kämpar hårt med sjukdom och ekonomi. För åtta år sedan kom nämligen nästa rejäla smäll när Susanne halkade och slog i huvudet så rejält att det blev ett år med rehabilitering. Susanne är idag multisjuk och det skapar en oro hos barnen.

“De lever var dag med oron över hur jag mår. Ofta går de på tå, kräver ingenting och det är lika mycket kärlek som sorg för mig. Jag önskar var dag att jag skulle kunna hjälpa till och få bort oron, att de kan få det de andra har, men hur ska jag lyckas med det när jag varit sjukpensionär sen 2008?”

För den som inte har allt kan minsta gåva betyda så mycket. “I våras hjälpte ni mig med kläder, framförallt trosor, jag grät av glädje när jag kastade mina trosor som var dassiga och hade massa hål. Det var magiskt! Ni och givarna ger mig och mina barn så mycket kärlek och tilltro både till framtiden och människan.”

“Nu ska jag blotta mig för er, jag gör det av tacksamhet till Giving People och för att fler ska bli givare. Men det gör ont, en känner sig som en stor skam med känsla av misslyckande. Det var inte så här livet skulle se ut för oss. Men med hjälp av Giving People har vi fått guldstunder i en annars tung vardag.

Skenande matpriser, elpriset som löpte amok, halloween, födelsedagspresenter, snart jul med en stor förväntan hos barnen. Listan kan göras lång på många svåra och en hel del omöjliga utgifter. För mig som sjukskriven ensamstående mamma till tre barn med olika diagnoser är det extra tufft. Alla nej jag så ofta behöver ge. Ångesten att inte kunna betala alla räkningar i tid eller välja mellan vilket barn som mest akut behöver vinterskor. Det ena barnet kanske klara sig med gympaskor en månad till fast hen egentligen behövt en annan storlek.

Det var september 2021 om jag blev sjukskriven för jag behövde operera mina handleder för karpaltunnelsyndrom. I och med covid så blev väntan lång. Vi hade en tuff vår redan innan när alla insjuknande och jag drog på mig en rejäl lunginflammation den sommaren. När operationerna väl var gjorda och jag såg fram emot att komma tillbaka till jobbet (nu skulle jag äntligen få normal lön och komma ikapp) men så gick jag in i väggen istället. Booom, utan minsta förvarning. Utmattningssyndromet var här, troligen tredje gången kan vi se när vi tittat tillbaka med facit i hand. ‘Någon’ borde flaggat, ‘någon’ borde sett till att avlastning fungerade. Men det fanns inte ‘någon’ och som mamma kämpar man på. Det måste ju gå. Belastningen var för hög på min kropp. Jag lämnade barnen på skolan sen när jag kom hem orkade jag ibland inte ens ta mig till soffan utan kunde somna på hallgolvet. Kaos inombords, ångest, vad händer? Jag som varit van vid att ha tusen bollar i luften och engagerad i det mesta. Men allt tog slut. Blev folkskygg och drog mig undan. Men på nått sätt så tog vi oss igenom några kämpiga år. Idag mår alla bättre och vi kämpar på!

Frågan barnen ofta får är ‘Varför jobbar inte din mamma?’ Innan syntes ärr och bandage men idag är jag söndrig inuti. Nästa fråga jag får ‘Mamma är vi fattiga?’. Eller när dottern frågar om hon kan få ‘nytt smink’ så svarar hon ‘Nej, jag vet vi har inte råd’, innan jag hinner svara. Men ekonomin har ju tagit en rejäl smäll och kanske jag aldrig kommer kunna få möjligheten att ge mina barn allt sånt man önskar. De drömmer om att få flyga, en semesterresa till solen. Jag vet att alla inte kan och att vi inte är ensamma med tuff ekonomi. Men det är deras dröm och min såklart. Man vill ge dom allt ♡.

Stödet från givare via Giving People är ljusglimten som gör så stor skillnad i en familj som vår. Tösen fick ett kalas – magiskt! Ett hotell fixade allt och vi behövde bara dyka upp. Evigt tacksam för detta !! Presentkortet blev två par nya höstskor till bröderna. Presentkort till mat hjälper otroligt när man har barn med selektiv ätstörning och ibland har vi även fått matkasse ifrån givare som kommit förbi. Att barnen får göra normala saker som andra barn gör vanligtvis till exempel att i somras få gå på bio. Barnen och vi föräldrar lever på detta. Då är det lättare att kämpa sig genom tuffa månader eller år och att inte alltid behöva neka barnen.

Kanske med rätt hjälp att jag kan återgå till någon annan form av arbete i framtiden. Men en utmattning tar tid och som mitt gamla jag blir jag nog aldrig. Men man hoppas man ändå att det ser annorlunda ut i framtiden. För självklart var det inte så här man tänkte livet skulle se ut. Man tar en dag i taget. Jag önskar leva livet med mina barn, inte bara överleva.”